Ja, nu  vare ett tag sen igen, men ja har inte haft tid att skriva (okänd anledning)..

Jag har fått reda på att ja har fått en liten hjärnskakning, men de känns ändå som att mitt huvud ska explodera just nu! Min huvudvärk är helt sick, har aldrig upplevt nått sånt här skulle ja tro, men… pain is pleasure!

De ja skulle snacka om i de här inlägget är om mig o min kille… asså jag blir typ ALDRIG lycklig nog för att skratta o må bra i ett förhållande, asså ja gillar han ju o ja vet att ja älskar han o så, men ja känner mig inte lycklig… eller de kanske man inte ska? För just nu känns de som att ja bara är där för hans skull o inte för min egen, vafan borde jag göra? Mitt liv är en jävla röra just nu, vet inte vart eller vem ja ska vända mig till, vet inte vad ja ska säga om nån vill snacka, därför ha ja tagit beslutet att bara försvinna från alla sociala medier o bara låta folk komma till mig om dom vill nånting, känns så värdelöst annars!

Sen blir det ju inte bättre av att mamma o pappa alltid är så jävla sura o bara klagar på att ja är så jävla underlig och att dom inte förstår sig på mig, men de skiter väl jag i… på nätterna klagar dom på att ja inte sover o på morron klagar dom på att ja sover, so what om ja är uppe till halv fem? ja ha väl samma rätt till minst 9 timmars sömn än vilken tid ja somnar? Eller har ja helt fel? Men jag som är en tonåring ska man väl inte begripa sig på…

Och mitt nyårs löfte får bli att bli smal, får dom där perfekta smala långa benen, den där platta fina magen, och att få synliga nyckelben! Om ja lyckas med de innan sommaren… ojojoj, då blire den bästa sommaren i mitt liv! Ja vill kunna äta utan att bry mig om att ja går upp i vikt, eller att ja blir strörre på alla ställen på kroppen!

Over and out!

okej, om de nu är någon som läser min blogg så vill jag bara fråga om nån skulle kunna stötta mig med att inte äta..

jag skulle bli jätte glad isf, men om ni nu vill hjälpa mig så kan ni fråga om min kik så fixar jag de, ja vill inte skriva den här.. fråga så kandu få den.

Tack o hej ledsen tjej..

FAN!

Nu måste jag skärpa mig, de känns som att jag går runt o äter hela tiden! Ja vägde mig nyss o ja vägde 44.9 kg… jag har lovat mig själv att inte gå upp till 45, och inte under 40!

Inat så drömde jag att ja vägde typ 22 kg, o ja va så glad o allting, men när ja väl vaknade o sprang iväg o vägde mig o kollade på mig själv, och som alla andra gånger blev ja väldigt besviken, jag känner mig som ett stort jävla misslyckande just nu!

Ja ska äta så lite som möjligt imorgon, för att kunna kompensera allt jag har ätit idag. Jag stävar ju efter att få ett thigh gap, och ja hade de ett tag sen fick jag ett återfall o började äta, och då åt jag väldigt mycke! Så jag skar mig lite och fick en enorm ångest över de, sen hände nånting, ja lixom vaknade upp och insåg att jag kan inte hålla på så här, så nu ska jag fasta lite o träna mycke så jag bränner bort att överflödigt fett som jag har samlat på mig! Men jag ska klara det här, jag har underbara vänner och en underbar pojkvän som stöttar mig genom allt.

Ja.. Nu är det ju så att ja trodde att ja aldrig skulle uppleva lycka i mitt liv..

Men jag tror att ja kan ha stött på lycka ändå, jag har hittat en kille som jag tycker väldigt mycke om, o han tycker väldigt mycke om mig med, så vi blev liksom ihop, o så blev de! Känns som bra att ha någon att vända sig till som alltid finns där no matter what!

Vi har inte varit tillsammans så länge o de känns som att han är min bästavän, jag kan snacka med honom om allt, ja kan lita på honom o så.. han är nog min bästavän, fast lite mer!

Men ja kommer inte sluta svälta för de, men ja har slutat bita mig själv sen ja bet av en bit skinn från min hand… men svälten är kvar, o den kommer ja nog aldrig o släppa, än hur mycke han tjatar så kommer han tycka de är bra till slut!

Allting är påväg uppåt o jag känner mig gladare o piggare, men ja kommer nog aldrig vara så glad som ja en gång var, de kommer alltid finnas en mörk plats i mig som ja kommer återvända till, vare sig jag vill eller inte så kommer ja gå tillbaka till den där säkra platsen, sitta i ett litet hörn i mörkret där ingen kan höra mig skrika eller gråta.. där ingen ser att ja finns, ingen märker att jag är borta, alla bara fortsätter som de alltid har varit…