Vafan ska ja göra?! Jag är helt tom, de finns ingenting inom mig, varken känslor eller vett… jag har tappat alla känslor för min kille, men hur fan gör man slut på ett snällt sätt, de går ju inte, för de är ingen snäll ska o göra… ja kan säga att ja blir hellre sårad än att såra nån! Att såra en människa o veta att dom sitter o gråter o mår skit över nånting som jag ha gjort mot dom, bara tanken av de får mig att vilja skära mig igen.. så hur de här komma sluta de vet ja inte.

Jag har bestämt mig, ja ska göra slut, de är bäst så.. även fast ja inte vill de så kommer de vara bäst så i längden.. om ja fortsätter o leva i ett förhållande som inte har några känslor från min sida så kommer han bli ännu mer sårad.. men ja måste hitta ett bra tillfälle att säga de på också. Åh, ja komma hata mig själv så jävla mycke efter de här! Lovar att ja komma falla tillbaka… Jävla skit asså, varför kan inte allt vara som de va innan, kan ja inte bara få känslor för han så alla blir nöjda o glada! Grejen är att ja känner mig så jävla fast när ja har ett förhållande med nån, ja känner att ja alltid måste vara den till lags o att om ja inte kan vara med den så måste ja ha en skit bra anledning o ja får ingen tid till varken skola eller andra kompisar.. ne, förhållanden är inte min grej! Ja komma få så sjukt mycke skit för de här, ingen komma vilja snacka med mig, alla komma hata mig, eller ah, en person iaf, min vän ända sen ja va liten, hon komma inte fatta varför ja gjorde slut, men jaja. Ja pallar inte bry mig ja vill bara dra täcket över huvet o försvinna, bara sluta andas, sluta finnas, alla kan glömma att ja ens fanns, eller så flyttar ja o skapar en ny identitet, så fåre bli! mitt liv är ett helt helvete just nu, no way up, so many ways down!

Aja , nu ska ja torka tårarna o samla mig, sen ska ja gå o försöka umgås med min familj..

Ja, nu  vare ett tag sen igen, men ja har inte haft tid att skriva (okänd anledning)..

Jag har fått reda på att ja har fått en liten hjärnskakning, men de känns ändå som att mitt huvud ska explodera just nu! Min huvudvärk är helt sick, har aldrig upplevt nått sånt här skulle ja tro, men… pain is pleasure!

De ja skulle snacka om i de här inlägget är om mig o min kille… asså jag blir typ ALDRIG lycklig nog för att skratta o må bra i ett förhållande, asså ja gillar han ju o ja vet att ja älskar han o så, men ja känner mig inte lycklig… eller de kanske man inte ska? För just nu känns de som att ja bara är där för hans skull o inte för min egen, vafan borde jag göra? Mitt liv är en jävla röra just nu, vet inte vart eller vem ja ska vända mig till, vet inte vad ja ska säga om nån vill snacka, därför ha ja tagit beslutet att bara försvinna från alla sociala medier o bara låta folk komma till mig om dom vill nånting, känns så värdelöst annars!

Sen blir det ju inte bättre av att mamma o pappa alltid är så jävla sura o bara klagar på att ja är så jävla underlig och att dom inte förstår sig på mig, men de skiter väl jag i… på nätterna klagar dom på att ja inte sover o på morron klagar dom på att ja sover, so what om ja är uppe till halv fem? ja ha väl samma rätt till minst 9 timmars sömn än vilken tid ja somnar? Eller har ja helt fel? Men jag som är en tonåring ska man väl inte begripa sig på…

Och mitt nyårs löfte får bli att bli smal, får dom där perfekta smala långa benen, den där platta fina magen, och att få synliga nyckelben! Om ja lyckas med de innan sommaren… ojojoj, då blire den bästa sommaren i mitt liv! Ja vill kunna äta utan att bry mig om att ja går upp i vikt, eller att ja blir strörre på alla ställen på kroppen!

Over and out!

okej, om de nu är någon som läser min blogg så vill jag bara fråga om nån skulle kunna stötta mig med att inte äta..

jag skulle bli jätte glad isf, men om ni nu vill hjälpa mig så kan ni fråga om min kik så fixar jag de, ja vill inte skriva den här.. fråga så kandu få den.

Tack o hej ledsen tjej..

FAN!

Nu måste jag skärpa mig, de känns som att jag går runt o äter hela tiden! Ja vägde mig nyss o ja vägde 44.9 kg… jag har lovat mig själv att inte gå upp till 45, och inte under 40!

Inat så drömde jag att ja vägde typ 22 kg, o ja va så glad o allting, men när ja väl vaknade o sprang iväg o vägde mig o kollade på mig själv, och som alla andra gånger blev ja väldigt besviken, jag känner mig som ett stort jävla misslyckande just nu!

Ja ska äta så lite som möjligt imorgon, för att kunna kompensera allt jag har ätit idag. Jag stävar ju efter att få ett thigh gap, och ja hade de ett tag sen fick jag ett återfall o började äta, och då åt jag väldigt mycke! Så jag skar mig lite och fick en enorm ångest över de, sen hände nånting, ja lixom vaknade upp och insåg att jag kan inte hålla på så här, så nu ska jag fasta lite o träna mycke så jag bränner bort att överflödigt fett som jag har samlat på mig! Men jag ska klara det här, jag har underbara vänner och en underbar pojkvän som stöttar mig genom allt.

Ja.. Nu är det ju så att ja trodde att ja aldrig skulle uppleva lycka i mitt liv..

Men jag tror att ja kan ha stött på lycka ändå, jag har hittat en kille som jag tycker väldigt mycke om, o han tycker väldigt mycke om mig med, så vi blev liksom ihop, o så blev de! Känns som bra att ha någon att vända sig till som alltid finns där no matter what!

Vi har inte varit tillsammans så länge o de känns som att han är min bästavän, jag kan snacka med honom om allt, ja kan lita på honom o så.. han är nog min bästavän, fast lite mer!

Men ja kommer inte sluta svälta för de, men ja har slutat bita mig själv sen ja bet av en bit skinn från min hand… men svälten är kvar, o den kommer ja nog aldrig o släppa, än hur mycke han tjatar så kommer han tycka de är bra till slut!

Allting är påväg uppåt o jag känner mig gladare o piggare, men ja kommer nog aldrig vara så glad som ja en gång var, de kommer alltid finnas en mörk plats i mig som ja kommer återvända till, vare sig jag vill eller inte så kommer ja gå tillbaka till den där säkra platsen, sitta i ett litet hörn i mörkret där ingen kan höra mig skrika eller gråta.. där ingen ser att ja finns, ingen märker att jag är borta, alla bara fortsätter som de alltid har varit…

Ja… man skulle kunna säga att jag har gått så långt ner i den här skiten att jag har börja skada mig själv..

jag gör inte som ”alla andra” att man skär upp armarna.. nej, jag biter mig själv runt händerna, mest runt fingrarna.

Jag vet inte om de är lite kannibalism, men asså jag vill ju inte äta upp mig själv, bara skada mig lite, för jag förtjänar de!

Men poängen med det här inläggen är.. att ofta när jag snackar med någon om hur jag mår, så fokuserar dom på personen som har gjort mig illa och försöker få den att slut med de den gör, o då glöms jag bort o bli lika ensam som innan..

Men varför inte fokusera på personen som mår dåligt o stärka dens själv förtroende, o försöka få den att sluta skada sig själv?

Varför är de så svårt att förstå? Grejen är att de inte är svårt att förstå, man måste bara tänka efter lite, sen är allt så jävla själklart egentligen!

Man bli som förvånad över sin egen dumhet o okunninghet, liksom varför han jag inte tänkt på de innan?

Shit asså.. o mina föräldrar blir bara mer o mer dummare i huvet.. just nu är allt så jävla skit, så jävla dåligt, alltid! Ingenting är som de ska vara jag saknar ”han” än fast jag har träffat en ny som jag blir glad av.. men asså när jag är ensam (som jag är nu) så tänker jag jätte mycke på honom, o då får jag ångest o mår dåligt, skadar mig mer o mer, men när jag är med ”den nye” så får jag ångest över att ja ser de jag har gjort mot mig själv och inser då hur dum jag var, men ja verkade ju så smart när jag gjorde de.. eller hur? Aja, nu saknar jag honom, o jag vet inte vad jag ska göra…

Jag vill bara upplysa er om att ja skriver inte den här bloggen bara för att få uppmärksamhet eller nått, jag vill bara att folk ska veta hur de känns att leva mitt liv…

thats all!

jag måste bara säga förlåt för att jag inte har uppdaterat här på ett bra tag, men de beror på att jag har mått bra.. o ja, man skriver tydligen bara när man mår dåligt.. o nu mår ja.. jag vet inte.. så nu skriver jag..

Idag mår jag ingenting..

Jag mår varken bra eller dåligt, har inga känslor, eller jag kan inte sätta ord på hur jag känner.

Lite ensam, fast ändå inte de heller… sviken fast ändå inte.. vafan ska man säga att jag mår då..? Bra? Dåligt?

Nej, jag mår ingenting, de skulle jag vilja säga! Igår åt jag, för första gången på 50 timmar… men de blir o hålla upp nu i kanske några timmar till o träna o så… vill verkligen ha SMALARE BEN!! Det är min högsta önskan!

Allt jag ville ha att ha ett bra liv, ha en helt okej kropp, ha ett bra socialt umgänge, o så… men har jag de? NEJ, de har jag verkligen INTE… jag har inget bra liv, jag har en äcklig kropp, vissa bra vänner andra inte, ett socialt umgänge har jag inte!

Men jag ska kämpa för de lilla jag har och göra de till nånting bra, kommer jag lyckas, tror jag inte… men jag kan alltid drömma…

Kvällens låt blir ”Snuff”

” So if you love me let me go, and run away before I know, my heart is just to dark to care…

I can’t destroy what isn’t there, deliver me into my fate, if im alone I cannot hate, I don’t deserve to have you…

My smile was taken long ago if I can change I hope I never know “